Jag var en gång ett fan av Markus Allard. Jag lyssnade mycket på podden han hade med Malcom Kyeyune. Där fanns en människa som verkade tänka innan han pratade.

När jag ser honom idag tänker jag istället på Black Mirror-avsnittet ”The Waldo Moment”.

Waldo är en animerad blå björn, styrd av en desillusionerad komiker och använd för att utmana och förolämpa politiker på sätt ingen vanlig journalist skulle komma undan med.

Efter ett tag blir komikern obekväm med vad Waldo utvecklas till. Men då är det inte längre han som bestämmer.

Detta är populismens ”monkey’s paw”. Du blir framgångsrik för att du aldrig backar, nyanserar eller ger motståndaren rätt. Sedan upptäcker du att du inte längre kan göra något av det utan att svika publiken som gjorde dig framgångsrik.

Till slut vet man inte om personen spelar karaktären eller om karaktären spelar personen. Jag saknar podd-Allard. Darth Allard är mindre intressant.

Men alla våra partier konkurrerar i ett slags Waldo-rum, där förenkling, konflikt, moralisk säkerhet och tydliga fiender belönas. Någon har förstört något, vi vet vilka de är och vi tänker fixa det.

Demokratin har separerat politikens front-end från dess back-end.

Front-end är debatter, sociala medier, presskonferenser och kampanjer. Där säljs politik som tydliga moraliska konflikter.

Back-end är FED och USA, Kina, värdlsmarknadspriser, regeringskansliet, utskotten, budgetprocessen, myndigheterna, EU-förhandlingarna och kommunerna. Där består politik av avvägningar, juridik, pengar, kompromisser och implementering.

Partiledardebatten visar kontrasten. Samma person kan i en podd diskutera målkonflikter, erkänna osäkerhet och förstå motståndarens argument. Några dagar senare står personen i TV och beter sig som en jubelidiot.

Problemet uppstår när väljarna säljs Waldo men får tråkig förvaltning, utan att någon vill erkänna att den tråkiga förvaltningen är själva jobbet.

Och här kommer Allard, Binface och Lord Buckethead tillbaka in i bilden. Det är för enkelt att skylla Waldo-rummet på politikerna.

Det är en symptom på en politiskt omogen publik. Vi kan nästan ingenting om hur politik fungerar, samtidigt som vi har allt starkare åsikter om vad den borde åstadkomma. Människor flyr ansvar i föreningar och få vill engagera sig i den tråkiga offentliga förvaltningen.

Jag en del av problemet. En vecka kvar till valet och allt jag ser är animerade Björnar på TV. När man gör en valkompass är det Björnarnas skeva verklighet vi ser och man får extremt generiska resultat eftersom allt är populism.

Den riktiga politiken där bakom är abstrakt för mig. Det finns en idé om den, någonstans bakom debatterna och klippen. Men jag kan inte se den. Jag kan bara se animerade Björnar i olika färger.

Skicka hjälp

1934 skrev makarna Myrdal att det rådde kris i befolkningsfrågan, och att trångboddheten var ett av de största hindren för att svenskarna skulle skaffa barn. Nittiotvå år senare föds 97 500 barn om året, lägsta antalet på 23 år, och fruktsamheten har sjunkit till 1,42, den lägsta som någonsin uppmätts i landet. Man kunde tro att vi under ett sekel av folkhem, miljonprogram och bostadspolitik hade löst gåtan.

Av flerbostadshusens 2,8 miljoner lägenheter är den överväldigande majoriteten tvåor och treor, bara 14 procent har mer än tre rum och kök, och de mytomspunna familjefyrorna utgör dryga 300 000. Vad som ser ut som en tabell hos SCB visar sig vara en arkitektritning över våra livsval. En tvåa på 59 kvadratmeter rymmer ett barn, kanske, men knappast två.

Även den som mot förmodan har råd med en fyra upptäcker snart att den inte finns att få. Det gamla, billiga beståndet är blockerat av inlåsningseffekter, för den som en gång erövrat en stor hyresrätt släpper inte den, och vem kan klandra hen? Det nya beståndet består av yteffektiva ettor som utvecklarna kan räkna hem, eller fyror med hyror som kräver två övre medelklasslöner. Och villan? Den som inte har råd att hyra stort har än mindre råd att köpa. Kontantinsatsen är vår tids arvsadel: har du inte föräldrar med villa, får dina barn ingen.

Myrdals generation hade i alla fall den goda smaken att betrakta detta som en kris. Vår socialminister konstaterar i stället att staten "behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans". Fundera! De byggde en miljon bostäder på tio år, vi tillsätter en tankeprocess. Under tiden fattar unga par det enda rationella beslutet, de väntar. Med barn nummer två, med barn nummer ett, med livet. Det låga födelsetalet är ingen gåta. Det är en marknadsmässig prissignal, uppfattad och åtlydd.

Fast prissignaler går som bekant att störa. Sverige har en gång visat att bostaden kan vara en social rättighet i stället för en investeringsklass, att flyttkedjor kan smörjas i stället för rosta fast, att ett barns rum inte behöver vara en lyxvara. Det kräver bara att vi återupptäcker en gammal insikt.

Jag hoppas ni får en underbar fredag och helg därefter, mina små grodälsklingar 🐸😊

Hej Sweddit!

Min absolut viktigaste fråga i årets val är förkortad arbetstid. Jag ser det som den absolut viktigaste reformen, i tider av extremt höga vinster för företag och rikedomar för enskilda personer, samtidigt som arbetare producerar allt mer och är allt mer effektiva. Det är dags att sänka arbetstiden från 40 timmar i veckan till något lägre. Hur det ska finansieras är sekundärt för mig, jag anser helt enkelt att knegare ska få förkortad arbetstid när företag gör allt större vinster. Det är liksom den principen jag går efter.

Men i årets valkampanj lyser detta koncept med sin frånvaro trots att våra nordiska grannar har 36-37 timmars arbetsdag och betald lunch i bla Danmark. Man har även slopat karensen i våra nordiska grannländer. Samtidigt har både Norge och Danmark bättre tillväxt än Sverige, högre löner och bättre välfärd. Det finns såklart interna och externa faktorer som förklarar detta, men för mig är det oacceptabelt att Sverige har sämst villkor för knegare jämfört med grannländerna trots att vi har så många företag som gör rekordvinst efter rekordvinst.

Det handlar alltså inte om att vi inte skulle ha råd med förkortad arbetstid i Sverige, utan vad pengarna läggs på. Jag hade t.ex kunnat dra in 90% av allt bistånd (70 miljarder) om dom pengarna lades på en generell arbetstidsförkortning.

Hur som helst, inget parti driver denna viktiga fråga som jag tror stöds av en absolut majoritet av befolkningen och på båda sidor av blockgränsen. Så hur ska man tänka när man står vid röstbåset?

Ville ha något prydligt vid vägen så fick en snilleblixt, givetvis så får katten vara i rampljuset där med ☺️

Jag blir så fruktansvärt trött på det svenska folkets alltmer bristande vett och etikett.

Här är jag, en man med ett raskt gångtempo. Jag har saker att göra, människor att träffa och platser att befinna mig på. Jag är inte ute på någon jäkla myspromenad för att insupa omgivningarna och fundera över livet, utan jag promenerar effektivt.

Problemet uppstår när man framför sig får syn på en annan så kallad rask promenerare.

Personen håller kanske 4,3 km/h, medan jag håller 4,4 km/h. Så då måste jag självklart köra om personen. Jag kan inte sakta ner mitt tempo, har platser att vara på som sagt.

Och eftersom skillnaden mellan våra respektive promenadtempo är ungefär lika dramatisk som när en lastbil försöker köra om en annan lastbil på E4:an, måste jag växla ned, lägga i turbon och accelerera upp till ungefär 5 km/h. Så nu går jag alltså plötsligt i ett fullständigt löjligt tempo.

OCH HÄR KOMMER VETT OCH ETIKETT IN.

När du märker att en medmänniska håller på att genomföra en gående omkörning ska du SJÄLVKLART sänka farten marginellt i några sekunder. Bara sakta ned lite grann så att jag slipper tillbringa en halv minut bredvid dig i någon töntig gångduell där vi båda låtsas som att den andre inte existerar.

I Sverige har vi köer, vi håller upp dörren, och vi låter folk gå av spårvagnen innan vi kliver på. (!!!)
Och när någon genomför en gångomkörning sänker vi farten i fem sekunder så att processen kan genomföras snabbt, och smärtfritt och utan att någon behöver se ut som en överentusiastisk powerwalker.

Det handlar om respekt och medmänsklighet.

Skärpning.

Tillsammans kan vi göra Sverige lite bättre.

De senaste åren har jag noterat en ökning av följande inom politiken;

• Istället för att berätta vad man själv vill åstadkomma så berättar man allt som de andra gör fel.
• Man ljuger hellre än erkänner fel.

Jag påstår inte att ena sidan är bättre än den andra, men t.ex. har högersidan under en tid påstått sig ha minskat vårdköerna med 40%. Det är ju enkelt att säga ifall man dels tar fram ett helt eget mätsätt och dels manuellt tar bort folk från kö.

Problemet är att jag som väljare får väldigt svårt att tolka och ta till mig av denna information och göra ett medvetet val. Hur ska man kunna säga vad som är bäst för vården när representanter ur Regeringen säger att SKL/SKR har fel och missköter sig?

Återigen, detta beteende finns på sidor. Jag är inte ute efter att smutskasta ena sidan. Snarare belysa en tråkig tendens inom politiken.

Jag hittade dessa fina tavlor på en loppis, 20 kr st 🌸

Fyfan va fult det blir såhär års

Är det så här vi ska ha det? Ä're så?

Sitter hemma i soffan, Skrev igår på kontrakt för jobb i ca 3mån och ska börja jobba den 14, och idag är jag rätt uttråkad, Ska snart ut en sväng till mataffären, Annars inget annat.

Vad hittar du på?

Skriv ett DM eller öppet här. Alltid kul att skriva random med folk en stund.

Det här måste vara någon sorts bluff, ett meddelande från ett tyskt nummer, som säger att jag har en parkeringsbot eller något liknande, och att jag inte ens har en bil. Har någon fått sådana meddelanden?

Hallå!

För ett halvår sedan höll jag en AMA om min roll som datajournalist på Aftonbladet. I den berättade jag att jag var i full gång med arbetet med årets valkompass. Den lanserades sedan i början av sommaren och har i dagsläget över två miljoner utförda kompasser.

Det är givetvis inte bara jag som har byggt vår valkompass, men det är bara jag som svarar i den här AMA:n, därav rubriken. Utöver mig är det en designer, utvecklare, vår TV-redaktion samt SOM-institutet vid Göteborgs universitet som jobbat med kompassen.

Vissa kallar valkompasser "politainment", och att det mest handlar om en form av underhållning. Men samtidigt svarar hälften (50 procent) av väljarna att valkompassen blir en viktig informationskälla för dem inför höstens val (enligt en undersökning från Internetstiftelsen).

Det här tar vi som bygger Aftonbladets valkompasser på väldigt stort allvar. Vi lägger därför mycket möda på urval och balans i valkompassens frågor, och har försökt vara öppna med hur valkompassen fungerar.

Den sista veckan inför valet kommer innebära en väldig trafik till valkompassen. Jag ser det därför som en viktig uppgift att svara på frågor ni väljare har om tjänsten. Varför har vi gjort valen vi gjort, varför vissa frågor inte andra? Viktas kompassen, i sådana fall hur?

Har ni idéer på vad vi kan göra annorlunda tills nästa val så tar jag gärna också emot sådana inspel!

Länk till kompassen i fråga: https://www.aftonbladet.se/valkompassen

AMA!